The Swedish journalists Johan Persson and Martin Schibbye were arrested by Ethiopian military in July. Having entered the country illegally in order to investigate alleged human-rights violations in the closed Ogaden region, they now stand charged with terrorism.

The Swedish government chose to act through so called quiet diplomacy, a course of action which has been criticized and which has also proven to be unsuccessful in the past when trying to free the Swedish journalist Dawit Isaac, who after ten years remains imprisoned in Eritrea. But choosing silence is not an option for those journalists who see it as their job to tell the stories that would otherwise remain untold.

Because what does it mean when a government imprisons journalists and charges them with terrorism in order to quiet them? Whose story will not be heard then?

If Ethiopian journalists could report freely they might be able to confirm what has been documented by organisations like Human Rights Watch, Amnesty International and Reporters Without Borders for years. Accounts of villages burned to the ground, systematic rape, displacement and war crimes in the closed off Ogaden region where foreign gas and oil companies prospect new findings. But attempting to disclose what the Ethiopian government would rather keep hidden comes at a high price.

The past decade of repression has led the Committee to Protect Journalists to rank Ethiopia as the country with the highest number of exiled journalists in the world. Since June this year eleven journalists have been accused of terrorism and at least 100 members of the opposition have been arrested in 2011. In November alone six journalists were charged with terrorism. One of them is Mesfin Negash. Forced into exile because of his journalistic work he is currently seeking asylum in Sweden. The broadly formulated Anti-Terrorism Proclamation, which was introduced in 2009, has become an effective tool in the hands of the Ethiopian government to silence opposition and critical media. The two Swedish journalists have also been charged in compliance with this law, which makes it an offence for journalists to even refer to individuals or groups that have been declared terrorist.

What, then, should be the reaction of the international community? How should the EU react to what is happening in Ethiopia, the country that is its biggest recipient of developmental aid? Is it acceptable that human rights organizations and journalists are prevented from entering the Ogaden province to investigate the alleged crimes being committed there? That the research team of Amnesty International is expelled from the country and that an Ethiopian employee of the UN is arrested, for talking to the rebel movement ONLF, while in the process of negotiating the release of hostages taken by them?

On several occasions since July, the European Federation of Journalists (EFJ) representing journalists’ unions and associations in Europe, called for dropping the charges against the two journalists, who were arrested and charged with terrorism as a result of engaging in a normal and vital act of journalism. The EFJ also made the point that Ethiopian journalists themselves face charges under the terrorism act.

One would expect that the immediate response of political leaders in a country like Sweden, which has a reputation of defending the freedom of expression and freedom of the press, would be one of unreserved support for those rights. But instead we have heard Swedish politicians say that we should not interfere with the Ethiopian judicial system. Is this really the appropriate response in a case where the judicial proceedings are entirely based on a law that fundamentally violates basic human rightsand goes against Ethiopia’s international commitments? Do the requirements for a fair trial even exist in such a case?The trial against Johan Persson and Martin Schibbye has been open in the sense that foreign journalists have been allowed to attend it. But the charges made against them stem from a law in itself unlawful. The international community must clearly condemn any such law. It is high time that the leaders of Europe show that it is possible to combat terrorism while simultaneously upholding the rule of law and human rights.

It is remarkable that Europe has not reacted to Ethiopia’s failure to act in accordance with its international commitments sooner and more forcefully, when the rights of so many Ethiopians have been violated.

Europe must call on Ethiopia to immediately modify its Terrorist Act to bring it into accordance with international human rights law. Europe must also stand up for the role of the media as the watchdog of democracy bystating that what is happening now in Ethiopia is an issue larger than the case of the two Swedish journalists.

The trial currently going on in Addis Ababa, where all parties are acting as expected, is in fact emblematic of the injustice done to the Ethiopian people by its own government.

Signed:

Sara Torsner, Free the Swedish journalists Johan Persson and Martin Schibbye

Anne Markowski, Free the Swedish journalists Johan Persson and Martin Schibbye

Lise Bergh, secretary-general, Amnesty International Sweden

Jean-Francois Julliard, secretary-general, Reporters Without Borders

Jesper Bengtsson, president Reporters Without Borders Sweden

Aidan White, Editor, Media Diversity Institute

Arne König, European Federation of Journalists

Originally published in New Europe Online december 20, 2011

Dela

The Swedish journalists accused of terrorism in Ethiopia are part of a major clampdown on freedom of expression and freedom of the press where over one hundred opposition leaders and at least six journalists have been arrested in Ethiopia since March of this year. This is a sign that freedom of expression and freedom of the press must be constantly defended. The Ethiopian government must immediately realease any detainees who have been arrested purely for carrying out peaceful, legitimate activities. The European Commission must take a definite position and clearly show where Europe stands, demands Amnesty International and Reporters Without Borders.

Two Swedish journalists, Johan Persson and Martin Schibbye, went to Ethiopia to see with their own eyes what was happening there. They had heard accounts from refugees on the situation in the conflict-ridden Somali region, commonly known as the Ogaden. Accounts of villages burned to the ground,  rape, and civilians killed and then left on the streets as a warning to others have been reported for many years, and documented by human rights organisations. They decided to go to a place that was denied entry to foreign journalists, researchers and human rights organizations, to report on what was happening. In order to get there they entered Ethiopia illegally. On 1 July 2011, they were arrested by Ethiopian forces. Since this time, Johan Persson and Martin Schibbye have been held in an Ethiopian prison, charged with terrorist crimes because they attempted to reveal what the Ethiopian government would rather keep hidden. The trial started on the 20th of October and will resume 1 November in Addis Ababa.

The Ethiopian anti-terrorism legislation defines terrorist activities so broadly that it can be used to criminalize freedom of expression in the country. The arrests since March signify an all-out attack on dissenters and government critics, on the pretext of counter-terrorism. The Ethiopian authorities are intent on destroying the last vestiges of free expression and freedom of the media in the country.

The arrests are in fact a violation of both Ethiopian and international law, which are both aimed at protecting the freedom of speech and the freedom of the press. The European Commission must now take a clear stance in the issue and pledge the EU’s full support for all journalists and members of the opposition who have been imprisoned in Ethiopia in recent years.

For several years now, Reporters Without Borders has been reporting on Ethiopia’s systematic attacks on the freedom of the press and imprisonment of journalists. In recent years, over 80 journalists have been forced into exile from Ethiopia. In 2011 alone, at least 105 members of the opposition and four Ethiopian journalists were imprisoned after criticizing or investigating the regime or opposing the government through peaceful political activities. Supported by the country’s anti-terrorist laws, Ethiopian and now even foreign journalists have been arrested and prosecuted, many times for nothing more than simply doing their job as journalists. Amnesty International, whose research team was recently expelled from the country, was able to confirm during their visit that the severe restrictions and obstacles faced by independent journalists and human rights defenders have recently become even worse. In July, an Ethiopian employee of the UN was arrested, for negotiating  the release of hostages taken by the rebel movement ONLF.  According to the Anti-Terrorism legislation it is a criminal offence to communicate with a proscribed terrorist group.

The right of all people to freedom of opinion and expression, regardless of frontiers, is protected by Article 19 in the International Covenant on Civil and Political Rights. Article 79 of the Geneva Convention also addresses the need to protect journalists engaged in dangerous missions in areas of armed conflict.

Frank La Rue, UN Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression, has made the following statement: “It should be acknowledged that any crime against journalists for their profession, for what they have published or what they have planned to publish, is not just an ordinary crime. It is a crime against democracy.”

In 2010 Ethiopia agreed to the recommendation from the UN Human Rights Council that it would “adopt all necessary measures to provide for free an independent media which reflect a plurality of opinion”.  The ongoing clampdown on media and dissent are in stark contrast to these commitments.

We call on the Ethiopian government to abide by its international commitments and to immediately stop using criminal proceedings to silence its critics, opposition politicians and journalists who are carrying out their legitimate work.

The European Commission must make it clear that Ethiopia’s actions are a violation of human rights that cannot be accepted.

En debattartikel som Amnesty, Rug, Henning Mankell, Peter Englund, Anne Markowski och Sara Torsner från Frige Johan och Martin undertecknat som publicerades i Webbtidningen SlateAfrique.

Dela

Kontiki Slottskogen i Göteborg

17 december klockan 18-02.

STÖDFEST för Johan Persson och Martin Schibbye som är fängslade i Etiopien och åtalade för terroristbrott. Anordnad av gruppen Frige Johan och Martin tillsammans med Kontiki Slottskogen.

Det blir en kväll i demokratins och pressfrihetens namn, som vi hyllar med bilder, musik och dans!

Som journalist måste man kunna rapportera från stängda områden där brott mot mänskliga rättigheterna begås! Och Johan och Martin är inte ensamma! Bara den senaste månaden har det rapporterats att 24 personer har åtalats för terrorism i Etiopen. Flera journalister har valt att lämna landet.

Kom och stöd pressfriheten! Kom och stöd Johan och Martin!

VERNISSAGE (18-20)
Utställning av JOHAN PERSSONS BILDER från reportage i USA.
Plockmat, mingel och musik.
Jazz/afro/blues bandet BÄCK BROTHERS spelar under vernissagen.
LIVE PÅ SCEN (20-22)
KRISTOFER ÅSTRÖM
TIGERS OF THE TEMPLE
THERESE JOHANSSON (LOWOOD)
FIRMA ÅSTRÖM/GUSTAFSSON spelar skivor (22-02)
INTRÄDE: 80-100 kr kontant (beroende på era decemberplånböcker)

Entréavgiften går oavkortat till Johan och Martins fängelsekostnader. Etiopiska fängelser är inte som Svenska fängelser på många sätt! Mat, medicin osv. får man som fängslad stå för själv. Detta vill vi hjälpa dem med! Därför kommer vi att be er om ett stödmedlemskap i dörren, så vi som grupp kan ge insamlingen vidare.

Välkomna!

Dela

Martin Schibbyes vittnesmål vid Lideta Federal High Court, Addis Abeba, 6 december 2011.

Herr Domare, tack för tillfället att tala i er domstol. De seriösa anklagelserna mot mig gör att de här orden är några av de viktigaste i mitt liv.

Först vill jag introducera mig steg för steg för att sen implementera resten av berättelsen.

Jag är en känd och etablerad journalist. Jag är medlem av Svenska journalistförbundet och jag bär med mig ett svenskt presskort. Jag bär även ett internationellt presskort utfärdat av IFJ, Internationella journalistförbundet.

Som en utrikeskorrespondent är det mitt jobb att följa historier och täcka historier var än de må ta mig. Förra året reste jag 199 dagar där jag beskrev konflikter och människorättsfrågor i sexton länder.

Mitt specialområde är att skriva unika historier. Så förra året, till exempel, åkte jag till Filippinerna för att beskriva trafficking och till Adenviken för att beskriva pirater. Jag gör inte det här för att stödja pirater eller slaveri, utan för att förklara till läsare hur de här fenomenen kan existera i dagens moderna samhälle. För att kunna göra det vill jag prata med både ‘the good and the bad guys’ för att ge båda sidorna av en historia till läsarna.

Den här specifika historien började med att vi modigt ville åka dit ingen svensk journalist någonsin åkt förut. Vi ville skriva om Lundin Oils planer på oljeexploatering i Ogadenregionen. Vi ville undersöka vad planerna på oljeutvinning har för konsekvenser för den civila befolkningen. Böcker hade skrivits om det här. Men ingen hade varit i regionen för att se vad som händer.

Så vi bestämde oss på fläcken för att åka för att se om det här företaget skötte sig som de borde göra.

Den här historien hade allt. Företaget var svenskt, människor påverkades i regionen, det fanns organisationer i området som ville att företaget skulle sluta med sin verksamhet.

Första frågan vi ville ställa var: Varför? Varför var ONLF mot oljeutvinningen? Den frågan ledde oss till London. Där har ONLF sin talesperson för media. Vi mötte honom där i mars för en intervju. Jag gjorde mitt jobb som reporter där. Varför var ONLF mot oljeutvinningen, varför ville de inte skriva på fredsavtalet, vad är dess relation till Eritrea? Jag gjorde helt enkelt mitt jobb, direkta frågor kräver direkta svar.

Andra uppdrag tog oss till Nairobi. Där träffade vi flyktingar i flyktingläger. Vi pratade med flyktingar från Ogadenregionen. Det är knepigt att intervjua flyktingar, för det är svårt att bekräfta deras historier. Därför intervjuade vi många olika flyktingar i många olika länder. Vi pratade också med före detta arbetare som arbetat hos underleverantörer till oljeföretaget.

Det är en naturlig del av mitt jobb att följa den här storyn. I Nairobi mötte vi en kontaktperson från ONLF som beskrev hur vi skulle kunna komma in i Ogadenregionen och möta upp med en ONLF-grupp.

Först åkte vi till Galkaio i Somalia och arbetade där i två veckor. Där skrev vi om instabiliteten, torkan och Al-Shabaab; den politiska cocktail som gör att miljoner människor flyr i ett ‘modern day exodus’. Vi skrev också om situationen i flyktinglägren där FN:s hjälpsändningar inte når fram med maten i tid.

Det är väldigt farligt att jobba som reporter i Somalia. För att skydda sig från kidnappare behöver man hyra beväpnade vakter. På hotellet hade vi sex beväpnade vakter. Hotellet vi bodde på användes även av Rädda Barnen och FN:s matprogram. All utländsk personal från de organisationerna använde vakterna när de jobbade.

När vi lämnade hotellet för att göra intervjuer på till exempel marknaden och check-points fick vi ytterligare 20 vakter. Vakterna hade väldigt mycket vapen.

Videon försvaret har visat innehåller bilder på våra vakter i Galkaio, i staten Somalia, inte området. Det är inte ONLF. Det är även en scen där jag håller i ett vapen. Det vapnet tillhör hotellvakten. Han satt på en plaststol på parkeringen utanför hotellet. Jag ville intervjua honom om när han var i strid mot Al-Shabaab. Det är en bra isbrytare att prata om vapen och kat med de här människorna. Jag gör det för att få honom att slappna av, så att han ska lita på mig, så han ska berätta sitt livs historia för mig. Så den här videon visar ingen bisarr vapenträning, det är en arbetsvardag för en utrikeskorrespondent.

Efter två veckor i Somalia beger vi oss in i Etiopien. Det finns ingen skylt längs den långa gränsen som säger “Välkommen till Etiopien, kör försiktigt”. Vi åkte in på natten, runt midnatt, ensamma med en chaufför.

Inne i regionen möter vi en grupp på 15 till 20 stycken ONLF-soldater. Det är runt midnatt. Vi börjar sedan att gå. Planen är att först gå och sedan arbeta. ONLF-gruppen är skeptiska mot oss och säger att vi går för långsamt och att vi tagit med för mycket vatten och för lite kamelmjölk.

Förutom att intervjua ONLF om fredsvtal och deras relation till Eritrea är vi intresserade av den allmänna humanitära situationen. Först då kan vi börja arbeta som reportrar.

Den 30 juni sitter vi och dricker thé vid elden i tätt buskage. Plötsligt hör vi ett skott. Sekunder senare är luften fylld av kulor. Vi förstår att vi är in en eldstrid mellan ONLF och den Etiopiska armén. Något har gått hemskt fel. Vi har planerat sedan tidigare att omedelbart överlämna oss till den etiopiska armén om vi stöter på dem. Men det är svårt att tala genom kulorna. Vi flyr genom buskaget, så fort vi når öppen terräng och får kontakt med etiopiska soldater slutar de genast att skjuta mot ONLF. Vi hade tagit av oss tröjorna för att visa att vi var vita och när vi kom ut ur buskarna arresterade de oss. Jag vill tacka professionaliteten hos Etiopiens väpnade styrkor för att jag är vid liv idag.

Efter arresteringen blev vi intervjuade av ett filmteam om varför vi var med ONLF. Vi berättade samma historia för dem som jag berättar här idag och som vi berättat för lokal polis.

Herr domare, jag kom till Etiopien med ett syfte. Att göra mitt jobb, att följa det svenska oljeföretaget. Jag gjorde en grov och allvarlig misskalkylering, jag gick in i Etiopien utan visum. Jag tog en enorm risk. Men att ta de här riskerna är en del av mitt jobb som utrikeskorrespondent. Varje dag blir kollegor till mig skjutna när de går in i konfliktzoner. Vi gör det inte för att stödja någon grupp och verkligen inte för att stödja terrorism.

Jag tar de här riskerna för att jag tror på journalistiken som en positiv kraft, som kan uppmärksamma konflikter för läsare och göra så att läsarna förstår dem. Jag tog en stor risk för att täcka en unik historia och för att komma hem med en unik historia. Tack för ordet.

Antecknat och översatt av frilansjournalisten Mattias Lövkvist som var på plats i rättegången. Mattias Lövkvists hemsida

Dela

Vår grupp Frige Johan och Martin höll torgmöte den 6 december i Brunnsparken Göteborg. Vi ville manifestera och uppmärksamma att rättegångsförhandlingarna i Etiopien återupptagits samma dag.

Flera ur vår grupp deltog och vår representant Pär höll tal och informerade om vad som hänt sista tiden och vad som är våra fortsatta ambitioner. Vi hade också underhållning med sånggruppen Indiekören. Mötet var välbesökt.

Pengainsamling och flititgt utdelande av flyers med info om Johan och Martin. Vi slog också ett slag för stödfest 17 december med musik och utställning av Johans reportagebilder som arrangeras på restaurang Kontiki och hoppas att många kan komma. Allt inträde tillfaller konto Johan och Martin.

Dela